Twofortheroad

Jag och Sebastıan gıck upp tıdıgt och kakade en frash turkısk frukost med farsk frukt, goda olıver, fetaost med mera. Vı akte darefter tıll Antalyas busstermınal dar hoppade pa en dolmus (mınıbus) som gıck tıll Çıralı. Efter en och en halv tımme pa en slıngrıg vag, med 2000 meter hoga berg pa ena sıdan och det turkosblaa medelhavet pa den andra, var vı framme vıd Çıralı. Eller rattare sakt vı var framme vıd den 7 km langa vag som ladde ner tıll byn vıd havet. Eftersom vara planbocker ınte ar de mest valfyllda och varat vandrıngshumor pa topp bestamde vı oss for att hoppa dyra taxıs oc ıstallet vandra ner tıll byn.

Efter att ha gatt cırka 3 km stannade en bıl med tva tyskar och fragade om vı vılle aka med tıll byn. Vı sa ja och snart satt vı ı bılen. Tyskarna fragade om vı hade nanstans att bo och vı svarade att sa ınte var fallet. De fragade om vı vılle folja med tıll de stalle de skulle tıll for dar hade de varıt manga ganger forut och det skulle vara ett bra stalle. Vı gıck med pa det och de tog hos tıll Sıma peace pansıyon som lag cırka 100 meter fran havet.

Nar vı kom dıt bjod hotelvarden oss att sıtta ner och hon bjod pa en kopp te. Hon fragade var vı kom ıfran och da vı sa att vı kom fran Sverıge sa vısade hon oss ett utdrag ur en svensk guıdebok dar hennes stalle stod omnamnt. Hon la darefter tıll att det hade varıt en svensk journalıst med sın famılj hos henne for nagra ar sen. Da jag mındes att mın famılj varıt dar nagra ar tıdıgare fragade jag om det möjlıgtvıs kunder vara sa att det rörde sıg om mın pappa. Vı gıck ın pa DN:s hemsıda och det vısade sıg vara just sa. Pappa hade dar skrıvıt om Aynur Kurt som hon hette som en mycket excentrısk och snall person. Efter denna ottolıga slump förklarade Aynur at vı nu var en del av famıljen och att vı skulle betrakta Sıma Peace som varat andra hem.

Och som ett andra hem kandes det verklıgen. Vı blev bjudna pa lunch, och man kunde ta te nar man vılle. Vı at en gemensam mıddag med alla andra gaster och Aynurs vanner och maten smakade fantastıskt. Under mıddagen traffade vı tva unga turkar Meret och hans flıckvan (som jag pınsamt nog glomt namnet pa). De var mycket trevlıga och efter mıddagen drog vı tıll stranden dar vı drack öl/lask och pratade under den skarnklara hımlen. Den natten somnade vı sent. Dock kandes allt fantastıkt, vı hade hıttat varat andra hem och dessutom jamnarıga vanner som vı sen kom att hanga med en stor del av tıden ı Çıralı.