Twofortheroad

Som ni kanske märkt har vi varit ganska inaktiva här på bloggen på senaste tiden, vilket vi ber om ursäkt för. Dock är det så att vi har kompenserat den alldeles för långa vistelsen i Kuta, där vi stannade i tio nätter för att Sebastian bröt fingret, med att resa runt väldigt intensivt, vilket är orsaken till vår bloggfrånvaro. Något som inte heller kommit upp är vår lilla tur till Uluwatu. Eller, resan dit har skrivits om, men sjävla sevärdheten har dessvärre inte omnämnts alls. Uluwatu kan delas in i ulu, som betyder "sten", och watu, som betyder "slut på land", och sannerligen så stämmer namnet bra in på platsen som egentligen är en stup på uppskattningsvis 70 meter. Högst upp är ett tempel beläget och platsen är ett välbesökt turistmål. Åker du någonsin till Bali tycker jag att du definitivt ska resa dit. Det är inte bara utsikten som är hisnande, vägen dit är också spännande. Man måste gå genom en skog, full av apor som kan börja klättra på dig om du har något de vill ha, som exempelvis en banan. Efter ett par timmar av tempeltittande började vi bege oss hemåt, för att slippa åka i den galna trafiken efter att solen gått ner. Men som ni vet så gick det bra till slut, vi klarade oss helskinnade hem även om jag var lite skakis ett tag efter också. Efter ytterligare några dagar i Kuta kunde vi äntligen börja utforska resten av Bali.
         
                          

 


Vi började med att bila norrut, till Lovina, stax väster om den gamla huvudstaden Singaraja. Vi åkte en skruttig gammal bil över vulkanerna i mitten av den gröna ön Bali, och fick se en del risodlingar, djungel och vulkansjöar på någon kilometers höjd. Bilresan var varm och påfrestande, tre timmar med konstant bensinlukt är ingen höjdare, men desto skönare var det att komma fram. Efter en del trassel med att hitta rätt, våra förare hade ingen aning om vart de skulle köra, kom vi till slut fram till Lovina och tog in på ett ställe med pool. Vi bodde i en mysig bungalow med fläkt väldigt nära havet. Dock visade det sig att Lovina inte var större än de två vägar med hotell och restauranger vi utforskade på nästintill nolltid och alltså fanns det inte för mycket att göra. Men vi gjorde bästa möjliga av situationen och redan nästkommande dag åkte vi ut med en liten smal båt ut på havet för att snorkla. För 60.000 rupier var fick vi utrustning och vi kunde nog i princip stanna hur länge vi ville. Men Anton och jag tröttnade efter en timmes snorkling och vi begav oss hemåt. Men så många fina fiskar vi såg! Nästan ofattbart hur så många fiskar kan vara så fina på så många olika sätt. Jag blev helt tagen och tyckte det var hur värt som helst, och Anton likaså. Vår kapten, eller han som styrde den lilla båten, erbjöd sina tjänster även nästkommande dag. Då skulle vi ut i gryningen och kolla på delfiner. Han garanterade oss 50 stycken, annars skulle vi bara behöva betala hälften. Sagt och gjort, vi åkte ut i gryningen för att se delfiner. Det som fascinerade mig mest var att 50 andra båtar också var ute och skulle se delfiner. Och det mest komiska var när delfinerna dök upp på ett ställe för att luft och alla började ropa och peka och styra sina båtar dit i full fart. Man såg faktiskt inte så mycket av delfinerna men det var helt klart en upplevelse att se alla delfinsugna människor. Det här var det vi egentligen gjorde i Lovina, byn med ett så fint namn.
         




Två nätter i Lovina räckte bra tyckte vi och vi bestämde oss för att åka mot Padangbai. Vi tog oss dit genom att kombinera fyra olika småbussar, som var gjorda för att ta kanske fem personer utan packning, men visst fick vi plats en sex, sju stycken och våra tre stora ryggsäckar samt en massa papayor som skulle köras till ett frukstånd. Det gick kanske tack vare att sidodörren som skjuts upp aldrig stängdes och att folk hängde med benen utanför bilen som ständigt stannade för att plocka upp och släppa av folk på vägen. Charmen med de här bilarna var att man varsomhelst på vägen kunde vinka dem till kanten för att bli upplockad, eller bara säga till när man ville bli avsläppt - hur smidigt som helst! Vi åkte österut längs kusten i ett bakvänt C och kom efter ungefär en och en halv timme fram till Padangbai. Padangbai är ett ställe där många som ska till Gili-öarna mellanlandar, just för att det går flest båtar och färjor till dessa öar. De tillhör dock inte Bali utan en annan ö, Lombok. Padangbai är också litet men mysigare än Lovina tyckte jag. Sebastian skulle dagen efter att vi kom fram åka tillbaka till Kuta för att träffa sin läkare och kolla sitt finger, så jag och Anton la oss på stranden och hade en latdag. Vi hittade ett litet lokalt hak där de hade godaste maten jag ätit på Bali, och billigt dessutom. Men utöver det fanns det faktiskt inte mycket att göra där heller så därför kläcktes idén om att åka till Gili, en tanke som vi förut hade avfärdat. Vi läste på om stället och blev mer och mer taggade och tog slutligen en fast boat till Trawangan efter två nätter i Padangbai.







Gili är tre öar strax nordväst om Lombok och Trawangan är den största och mest party av dessa. Fast den är inte så stor egentligen, med sina 7km i omkrets som Sebastian fick smaka på ett antal gånger. Jag blev nämligen sugen på att lära mig dyka och Anton, som har gått kursen en gång, fast utan att ha "dykt upp", hakade på. Kursen lades upp över tre dagar och vi fick se film, läsa böcker, dyka i pool och dyka fyra gånger i havet. Det är nåt av det tuffaste jag gjort och jag rekommenderar alla att dyka på Gili, det är andlöst spännande! Dessvärre så kunde ju inte Sebastian vara med på det här heller, än en gång på grund av sitt finger. Men inte deppade han ihop för det. Han gick runt ön varje dag, ibland två gånger faktiskt. Tiden på Trawangan var för mig mest en väldigt intensiv dykkurs, där jag pluggade när jag inte dykte och hann inte med så mycket annat. Det var helt klart värt och jag och Anton har nu varsitt Open Water Diver-certifikat och kommer kunna dyka på fler ställen på resan. För tillfället befinner vi oss i Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad. Vi kom hit imorse efter att ha spenderat natten på flygplatsen då planet gick kl. 06.00 och vi tyckte det var onödigt att ta in på något hotell. Vi kommer stanna här till den 23e och sedan flyga till Kambodja. Jag hoppas det här räcker som uppdatering och jag vill säga att Bali och Gili var trevligt men jag är glad att vi reser vidare och väntar med spänning på nya upplevelser och utmaningar.


    


Oliver